Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXIII. Konung Gustaf Adolfs sista afsked från drottning Maria Eleonora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ämbete äfven sedan förvisningstiden var slut. Han blef dock
lofvad sin personliga frihet efter förvisningstiden. Men illa
hölls detta löfte. Ty under vägen till Aschaffenburg blef han
öfverfallen, torterad och mördad. Hvarje medel emot en kät-
tare var tillåtet och ansedt rättvist. Om äfven ärkebiskop Al-
brecht icke utgifvit någon befallning om mordgärningen, så
bestraffade han likväl icke de munkar, som mördat predikanten.
Luther kunde icke tyst åse detta. I slutet af september
1527 utgaf han en trösteskrift: »De kristna i Halle i anled-
ning af herr Georgs, deras predikants, död».
I kurfurstendömet Brandenburg kom det icke till någon
blodsutgjutelse. Men Joakim I och hans ständer voro ense
om, att man icke borde släppa kätteriets gift öfver gränsen.
Men det var icke lätt att utestänga de evangeliska tankarna
och lärorna. Kurfurst Joakims egen gemål, en dansk prinsessa,
nära anförvant till det kursachsiska huset, Elisabeth, fann sin
frid i det evangelium, som Luther predikade, och hon anam-
made hemligen i slottet i Berlin den heliga nattvarden under
bröd och vin. Då Joakim slutligen -erfor detta, spärrade han
in sin gemål. Han ville mura in henne lefvande. Men hon
lyckades fly till sin farbror, kurfurst Joakim till Torgau, tog
därpå sin bostad i Wittenberg, hvarest hon framlefde sitt lif i
trogen vänskap till Luther.
Ungefär detsamma som Joakim måste äfven hertig Georg
af Sachsen erfara. Hvar han kunde, förföljde han lutheranerna
utan att dock tillgripa några ytterligheter. Sålunda trakasserade
han herrarne af Einsiedel på Gnadenstein, hvilka hade stora
gods så väl i det kurfarstliga som det hertigliga Sachsen. Dessa
herrar voro goda protestanter. Hertig Georg befallde dem att
hafva endast katolska prester å sina besittningar inom det her-
tigliga Sachsen. Men icke nog med detta. Han befallde äfven,
att herrarne skulle vara goda katoliker, att de hos biskopen
skulle anhålla om absolution, höra mässan och anamma natt-
varden under endast bröd. I annat fall skulle de förlora sina
besittningar i hertigdömet.
De vände sig till Luther. Han tröstade dem, så godt han
kunde och beklagade, att hertigen skulle till den höga grad
framhärda i sin förföljelse. Men han bad herrarne betänka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
