Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXIII. Konung Gustaf Adolfs sista afsked från drottning Maria Eleonora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 572 -
Under tredje versen kände han sig fullkomligt styrkt och
tröstad och då lågorna omhvärfde honom, utropade han: Jesus!
Jag är din I Gör mig salig!
Så dog han som ett sanningens trogna vittne. Många
evangeliska kristna i Bayern skulle komma att vandra samma väg.
Medan han var i fängelset, fick Kaiser ett tröstebref från
Luther och detta läste han, så snart han led af anfäktelse.
Luther skref bland annat:
Eder gamla människa, herr Leonard, är fången. På detta
sätt vill Kristus göra en ny människa af eder. Ni är fängslad
af edra motståndare. Men förtvifla icke. Var stark! Mins,
att Kristus själf blef fångad af sina vedersakare och att han
utgjutit sitt blod för oss alla. Vi bedja för eder.
. Därefter gjorde han en liten utläggning af följande bibelord:
Han åkallar mig, därför vill jag höra honom. Jag är
med honom i nöden. Jag skall befria honom och ära honom;
samt:
Hvad skola de då säga härom? Är Gud för oss, hvem
kan vara emot oss?
Kaisers död tog Luther mycket nära; men på samma
gång fröjdade han sig öfver den ståndaktighet, hvarmed delin-
kventen gått sin dom till mötes under bekännande af evan-
gelium. Sommaren och hösten 1527 var öfver hufvud taget
en svår tid för Luther. I Wittenberg rasade pesten. De
flesta professorer och studenter uppmanade honom att fly
från pesthärden öfver till Jena. Men Luther stannade. Han
fick sjukt i sitt eget hus, ehuru icke pestsjukt. Han själf
ansattes af plågorna. Men mera än hans kropp led hans själ.
Sorgliga tankar kommo öfver honom, liksom det ofta hände i
hans ungdom, och han blef ämne för sina vänners ängsliga
samspråk.
Då Michael Stiefer skref till honom och omständligt be-
rättade Kaisers slut, svarade han:
Bed flitigt för mig, ty jag är plågad och slagen af satan.
Bed, att Kristus icke måtte öfvergifva mig. Ack, jag eländiga
människa, hur olik är jag icke Leonard. Jag är blott en pre-
dikant. Ack, att jag vore värdig att öfvervinna satans anfäktelser
och sedan få dö. Lofvad vare Gud, som under all denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
