Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXIII. Konung Gustaf Adolfs sista afsked från drottning Maria Eleonora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- S7S -
Den öfriga delen af dagen ägnade konungen helt och hållet
åt sin drottning, hvilken han visade all ömhet och bad henne
lugn dröja i Erfurt, tills måhända något tillfälle kunde yppas,
då hon åter skulle kunna med trygghet följa sin gemål på hans
krigiska bana.
Han bad henne visa sann och moderlig ömhet mot den
lilla Kristina, samt sluta sig till svenska folket, hvilket hon
inte lärt sig förstå, men som var ett ädelt och storsint folk,
hvilket af Europa var lika aktadt som fruktadt.
Han bad henne med lugn mottaga försynens skickelser,
hvilka dessa än voro, och lära sig inse, att, hvad Herren be-
stämdt, är rätt, äfven om människan icke kan uppfatta detta,
förrän hon sett verkningarna efter de för henne ofta obegrip-
liga händelserna, hvilka stundom kunde synas hårda.
Drottningen hade endast tårar och omfamningar till svar
- men helt visst var denna eftermiddag en af de lyckligaste
i hennes för öfrigt ganska glädjefattiga lif.
Konungen själf var dyster, alldeles mot sin vana. Det
föreföll, som om han plågades af onda aningar. - Detta märkte
dock ej drottningen.
Tillsammans med sin gemål intog konungen morgonen
därpå en lätt frukost, hvarefter han tillsammans med henne
gick ut till de sammankallade rådsherrarne och stadens öfriga
honoratiores.
Till dem sade han:
- Mina herrar! Jag öfverlämnar härmedelst i eder vård
och edert hägn det dyrbaraste, jag äger på jorden, min älskade
gemål. I veten, gode herrar, att allting är underkastadt väx-
lande skiften, framför allt kriget, detta människorna för deras
ondska af Gud ådömda plågoris. Snart nog kan också jag
träffas af olyckan, måhända af döden. Om detta skulle vara
Herrans vilja, så bevisen min älskade maka samma trohet och
tillgifvenhet, som I alltid mot mig hafven ådagalagt.
Rådsherrarne svarade med hand på hjärtat, att de skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
