Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXIV. Jesuitens dolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Arnim följde en hemlig ingifvelse att icke skynda med
den saken och hertigen var för svag för att komma någon-
städes utan tillsammans med Arnim.
Wallenstein, som ej väntade något anfall, lät Pappenheim
tåga bort med en afdelning och hade ej sina trupper samlade.
Gustaf Adolf beslöt därför att öfverrumpla de kejserliga,
men uppehölls på vägen till Naumburg, så att Wallenstein
hann återkalla Pappenheim och sammankalla sin här.
Han skickade genast trapper för att besätta passet öfver
Saale vid Naumburg; men det var då redan intaget af Gustaf
Adolf.
Krigshärarna voro hvarandra så nära, att förposterna skär-
mytslade, men ingendera af anförarne syntes ännu besluten för
slaktning; de befästade emellertid sina läger å ömse sidor.
Gustaf Adolf saknade underrättelser om Wallensteins före-
tag, då oförmodadt en sachsisk bonde lämnade konungen ett
bref från kejserliga generalen, grefve Colloredo, till chefen för
dennes regemente i Querfort, med underrättelse om Wallen-
steins marsch till Liitzen och Pappenheims till Halle.
Vid ett med anledning af detta bref hållet krigsråd beslöts,
att man ej skulle våga batalj.
Det var aftonen till första dagen af Gustaf Adolfs vistelse
i Naumburg.
Konungen var trött och hade gått till hvila, och lifpagen
Fridolf hade intagit sin plats vid tröskeln till rummet och
sjöng till sin mandolin:
Såld af Judas Herren Jesus blifvit.
Af Pilatus dömd; sitt lif han gifvit
Uppå korsets stam för syndfull jord.
Med sin död han ondskans makter krossat,
Ifrån synden mänskorna förlossat
Enligt heliga profetens ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
