Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXV. Lifpagens bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 601 -
- Lita på det! svarade han.
- Här äro så många svenskar samlade, kunnen I inte
stämma upp en svensk folkvisa för oss?
– Det kunna vi, därpå kunnen I lita.
- Ack så roligt!
Ryttaren samlade några af sina kamrater och sjöng visan.
Hans kamrater stämde in i omkvädet:
Och bonden körde till furuskog
Hopp, trallala!
Där såg han en kråka, som satt och gol
Hå, hå, huru gick det så?
Och bonden han vände då om igen:
Hopp, trallala!
»Aj, aj, den kråkan hon biter mig!»
Hå, hå, huru gick det så ?
Och gumman hon satt vid sin spinnrock och spann
Hopp, trallala!
»När såg du väl kråkan bita en man?»
Hå, hå, huru gick det så?
Och bonden han spände båge för knä,
Hopp, trallala!
Så sköt han den kråkan i högsta trä.
Hå, hå, hrru gick det så?
Och kråkan så förde han hem i sitt hus,
Hopp, trallala!
Af talgen så stöpte de tolf pund ljus
Hå, hå, huru gick det så?
Af dunet så gjorde de bolster till säng,
Hopp, trallala!
Så att det räckte åt piga och dräng.
Hå, hå, huru gick det så?
Och köttet så salta de in uti kar,
Hopp, trallala!
Förutan en surstek, som gömdes åt far.
Hå, hå, huru gick det så?
Hjeltekonungen. 76-77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
