- Project Runeberg -  Hjeltekonungen. Historisk roman från 30-åriga kriget /
624

(1906) Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXVI. Slaget vid Lützen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 624 -

och sedan till Naumburg, där Carl fick ordentlig vård och där
han till hennes outsägliga glädje syntes komma sig.

Hon behöfde ej tänka på nöd, ty de kungliga skänkerna
hade tryggat henne däremot och hon tackade sin Gud för, att
bröllopet skett så hastigt.

Det var först i Naumburg, som Carl Frisk kom ordentligt
till sans.

Hans första ord var:

- Hvem har vunnit?

- Svenskarne! svarade Frida, som satt vid hans bädd.

- Och kungen?

- Kungen är död!

- Död!

~Jal

- Stupade han vid Liitzen? Jag tycker mig minnas som

en dröm, att jag såg konungen falla, att jag ville skynda till
hans hjälp; - men med ens blef det mörkt omkring mig och
jag mins intet mera.

- Det var då du själf blef massakrerad, min stackars vän.

- Ja! - Att jag inte fick dö! Hvad har jag att lefva
för, då kungen är död.

- För mig!

- Förlåt mig, min Frida! Jag sårade dig med mina ord.

- Jag förstår dig, min älskling. Du tänker endast på din
plikt, som krigare och inte på din plikt som familjefar. Din
plikt är fylld, min vän; nu har du mödans lön att njuta.
Striden är slut och jag bjuder dig frid vid mitt hjärta.

- Älskade! - Men, jag är en krympling, jag kan inte . . .
jag kan inte . . .

- Kan du inte älska din lilla Frida?

– Ack jo, min ängel! - Men du är att beklaga, du, som
är fjättrad vid en krympling.

- Du har mistat ett ben, det är sannt, men du är väl
bibehållen för öfrigt. Hvad gör det mig, att du måste gå på
träben? - Jag skall vara stolt däröfver; ty du har mistat ditt
ben som en ärlig krigare och för öfrigt har du kvar det du
har ädlast - ditt hjärta!

- Nej, det har jag inte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:20:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjelteko/0624.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free