Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXVIII. Gustaf II Adolfs begrafning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Ja, ers majestät! Jag har varit ryttmästare vid Smålands
rytteri. Nu är jag inte annat än en odugling.
- Ert namn?
- Carl Frisk!
- Jag tycker mig ha hört det namnet nämnas. Jag vet
inte hvarför.
- Ers majestät! svarade Carl. Jag hade lyckan att följa
hans majestät konungen in bland de fientliga kyrassiererna.
Hans majestät stupade och jag fick mitt ena ben afskjutet.
Bättre hade det varit, om det varit tvärt om!
- I voren med min make?
- Ja, jag såg konungen falla af hästen, jag ville skynda
fram, men den fördömda kulan kom och tog bort mitt ben.
Det blef ett långt samspråk mellan drottningen och rytt-
mästaren, hvilken fick redogöra för allt, hvad han erfarit under
konungens dödsridt.
Då han slutat tala, satt drottningen en lång stund tyst
och gråtande, slutligen såg hon upp och frågade:
- Är detta eder hustru?
- Ja, ers majestät! Min präktiga hustru, som jag funnit
här ute i Tyskland.
- I hafven kommit hit för att söka mig. Viljen I ut-
bedja eder någon nåd?
-Ja!
- Tala!
- Ers majestät, tillåt oss af nåd att få följa med till Sverige
från Wolgast, därifrån jag hört, att hans majestäts lik skall bäras
om bord på den svenska flottan.
- Är det allt, hvad I hafven att begära?
- Ja!
- En ringa bön, som är lätt att bevilja! - Lycklig du,
mitt barn, sade drottningen till Frida. Du har din make i
lifvet! - Du är rikare än jag; men kanske du dock har något
att begära af mig?
- Blott att få följa min man.
- Ej vill jag skilja man och hustru. - Men hafven
något att lefva af?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
