Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXVIII. Gustaf II Adolfs begrafning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Ja, ers majestät! Hans majestät konungen har rik]igen
försedt oss.
- Har du sett min begråtne make? frågade drottningen
Frida.
- Ja, ers majestät! svarade hon.
- Ers majestät, sade nu ryttmästaren, min hustru har
en gång räddat hans majestät konungens lif.
- Välsignelse öfver dig, mitt barn! - Berätta mig allt!
Jag hör dig!
- Ers majestät, svarade Frida blygt, jag följde en tid
hans majestät som gosse ...
- Som gosse . . . ? utropade drottningen och reste sig upp.
-Ja!
- Hvad kallade du dig?
- Fridolf!
- Det var då du, som sköt jesuiten i Naumburg?
- Ja!
- O, välsignelse! välsignelse! - Men - bedrar du
mig inte?
- Ers majestät, inföll nu ryttmästaren, samtliga dessa
karlar, som paradera kring hans majestäts bår, kunna intyga
sanningen af min hustrus ord. De voro alla tillstädes på
»lifpagens bröllop» i Naumburg.
- Kunnen I det? frågade drottningen.
- Ja! ja! svarade alla ryttarne.
- Välsignelse öfver dig mitt barn! Jag tillåter dig att
kyssa min gemåls kista.
Frida lade sig på knä och förde sina läppar mot kistan.
Under hela vistelsen i Wittenberg och under färden från
Wolgast till Sverige ville drottningen från den stunden ha Frida
vid sin sida.
Det kungliga liket fördes emellertid till Wolgast, hvarest
det inskeppades på ett svenskt fartyg och åtföljdt af den utsedda
honnörsvakten samt af änkedrottningen öfverfördes den store
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
