Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXIX. I Värend
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kap. XXXIX.
I Värend.
Det var en vacker söndagsmorgon i augusti månad 1634.
Solen sken så vackert och förgyllde skogstopparne samt
lade sitt skimmer öfver de gulnande åkerfälten, på hvilken
rågen och hafren vajade för den lätta vinden.
Det hördes från när och fjärran klang af kyrkklockor,
som kallade folket till gudstjänst.
På en af sockenvägarne i Värend skredo två personer fram,
en man och en kvinna.
Hon var ung och mörk, han var inte heller gammal, men
han kunde inte gå så fort, ty hans ena ben var ersatt af ett
träben.
Hans hållning var emellertid rak och det syntes af denna,
att han varit militär, hvilket man äfven blef öfvertygad om,
då man såg hans dräkt, som bestod af en ryttmästareuniform
af det snitt, som Smålands rytteri använde.
Det var Carl Frisk och hans hustru Frida, som skredo
fram på vägen. De hade varit med på konung Gustaf Adolfs
begrafning och sedan begifvit sig af nedåt Småland.
— Hvad här är vackert, Carl, sade Frida.
— Vackert, ja! Jo, jo, gumman min, det finns inte något
vackrare land än Sverige och vackraste trakten i Sverige är
Värend! Potsdonnerwetterkruetzpappenheim! Du passar just
i den här trakten!
— Jag?
— Ja visst!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
