Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXIX. I Värend
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hvad menar du med det?
— Bevars, en vacker tafla vill man gärna sätta i en vacker
ram; — en vacker kvinna passar därför för en vacker trakt!
— Tyst med dig!
— Å, du vill så gärna höra! — För tusan, hvarför skulle
du också inte vilja det!
— Jag blir ond på dig!
— Gör det, min rara gumma! Brist ut riktigt mot din
sönderskjutne man! Jag skall nog täppa till lilla munstycket
med en puss, som skall smälla som ett pistolskott, skall du se
— och sedan blir det nog klappadt och klart.
— Du är då alltid så tokig af dig!
— Ja visst ja!
— Men hittar du rätt väg nu? frågade Frida för att
komma in på ett annat ämne.
— Hittar? Tror du inte, att jag skulle hitta den här
vägen, som jag traskat som barfotaunge, ända tills jag drog ut i
kriget?
— Mycket har kunnat förändras under de år, som du varit borta.
— Det är sig alldeles likt. — Där ser du tuppen på
Hofmanstorps kyrktorn titta upp öfver skogen.
— Äro vi så nära?
— Jo jo men, min gumma! — Där inne i hultet ligger Furuby.
— Ditt föräldrahem?
— Ja! — Där bortåt ligger Kårestad, Helge Ståls barndomshem.
— Stackars Helge!
— Han är inte att ömka, barnet mitt. Han stupade som
en ärlig krigare och red till himmeln i konungens sällskap.
Frida suckade.
— Där bortåt ligger Björnamo!
— Där Elsa bor?
— Ja!
— Arma Elsa!
— Ja, henne är det synd om; men hon skall nog taga sin
sorg som en ärlig värendsflicka, det spår jag! Värendsflickorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
