- Project Runeberg -  Hjeltekonungen. Historisk roman från 30-åriga kriget /
663

(1906) Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXIX. I Värend

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äro födda till krigarbrudar, alldeles som du, min präktiga
gumma, därför skola nog kvinnfolken i Värend och du förstå
hvarandra också!

— Ämnar du gå åt kyrkan?

— Nej, för tunnor tusan! Där är nog Elsa! Nej! Jag
går hem till Furuby! Äro far och mor, om de lefva, i kyrkan,
så vänta vi, tills de komma tillbaka hem. Nu är det hus i
hvar buske! — På eftermiddagen gå vi till Björnamo, då kanske
morsgumman och farsgubben följa med, om de lefva och orka
gå så långt.

— Hur skola vi få hem våra saker?

— I morgon lånar jag en häst af farsgubben och far in
till Växjö efter våra tillhörigheter, som vi lämnat där. — Det
är inte litet det.

— Din silfverbägare, som du fått af kungen.

— Nå, än ditt marketenteri, som du fått af kungen då!

— Och penningskrinet!

— Ja, det är inte att förakta! För penningarne, som
ligga i det, skulle vi kunna köpa både Björnamo och Kårestad
samt ...

— Hvart går du nu?

— En genväg öfver den där stättan.

— Kan du gå öfver den?

— Var lugn, mitt barn. Potsdonnerwetterkruetzpappenheim!
Du frågar, om jag, som flöjt öfver höga murar i mina
dar, skulle kunna gå öfver en stätta!

— Jag tänkte på ditt träben.

— Bekymra dig inte om det. — Se så, nu är jag öfver;
kom, så skall jag lyfta dig öfver gärdesgården! Jaså! du hoppar
som en tätting, du, min lilla unge!

De kommo nu in på en liten skogsstig och gingo den
framåt tysta, till dess att Carl sade:

— Ser du att det skimrar rödt mellan träden, Frida?

— Ja!

— Det är själfva boningshuset vid Furuby!

— Å, hvad mitt hjärta klappar!

— Ja, Potsdonnerwetter! Det är inte utan, att jag känner
något underligt i bröstet jag också, så gammal jag är! —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:20:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjelteko/0663.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free