Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXIX. I Värend
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och strök med sina händer öfver Carls kinder. Aldrig kunde
jag väl hoppas att få se dig åter. — Nej aldrig.
— Ondt krut förgås inte så lätt, morsgumman, svarade
Carl leende, men rörd öfver gummans glädje, hvilken var lika
sann, som den var tydlig, det visste han väl.
— Säj inte så, Carl, det är syndigt. Kom ihåg, att hvarje
människa är Guds beläte.
— Ja, kära mor, det kommer jag nog ihåg — det präntade
du och vördig prosten i mig, medan jag ännu gick här
i bygden som en barfotaunge.
— Ser du, mor, att det var Guds vilja, att vi inte skulle
gå i kyrkan i dag, inföll nu gubben och gnuggade gladt sina
händer. Det syntes, att han fått en trumf på hand. Helt visst
hade det varit någon liten huslig tvist om den inställda
kyrkogången denna dag.
— Ja, ja, far! Allt, hvad som sker, är bäst. Människan
förmår icke se en alnslängd ifrån sig och Guds vägar äro
outrannsakliga. Sant är, att vi gamle aldrig i kyrkan kunnat
tacka och lofva Herren Gud med mera värme och andakt, hur
mycket vördig prosten än predikat och domderat, än vi göra
det nu, då vi ha vår Carl tillbaka här hos oss.
— Potsdonnerwetterkreutzpappenheim, mor talar minsann
som en kardinal, utropade ryttmästaren på det rättframma och
icke så litet robusta sätt, som han förvärfvat sig under kriget.
Och han skrattade högt men hjärtegodt.
— Du mins oss gamla, fast du blifvit en fin och hög
herreman, sade gubben.
— Hör nu, far, håll inne med sådant tal! Är jag inte er son?
— Jo visst!
— Hafven I ej skänkt mig lifvet, föda, kläder och en öm
omsorg under mina pojkår?
— Hm! — Så godt vi kunnat.
— Det han I gjort och det med heder ändå. — Och
hade jag inte lärt mig veta hut, när jag skalade här ikring berg
och backar, så har jag fått lära mig det i kriget. En sons
plikt är att älska och vörda sina föräldrar, liksom det är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
