Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du med dina tänkespråk! Vad menar du
jag ska göra då?
— Jag menar först och främst: lämna flaskan!
Nu ser Elias ut som han på ögonblicket velat
krossa all världens buteljer.
. — Du tror väl jag inte kan det? halvskriker
han. Vill du, ska jag ge dig ett löfte?
— Nej, för du håller det inte. Och varje
brutet ord försvagar, det fräter på samvetshälsan.
Men Elias har ånyo retat upp sig.
— Du tror jag inte duger till någonting alls?
Så ska jag visa det! Vare sig du behagar höra det
eller inte, så säger jag nu: svärmors åtta kannor
konjak får gå min mun förbi, varen daste en.
Inte en droppe på mitt eget bröllop, så sant jag
heter Elias Mattsson Berg!
t— Då är jag väl nödd att ta det löftet,
menar Ant undergivet.
Men vare sig han grips av ett plötsligt hopp
eller han med detsamma minnes, att den svage
icke blir starkare om ingen tror på honom,
alltnog, han räcker fram handen och säger
högtidligt:
— Jag vet att du äntligen håller ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
