Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla mått där uppe i dunklet. Den är ej
Fattiggubbens längre, den är Guds drabbande
domarhand av järn, som svävar väldig över allt
levande. Hon ser upp mot den och väntar. Men
slaget faller icke.
Då förstår hon att hon måste göra det själv. —
Gud vill det inte, tänker hon, men jag måste ju,
måste likväl. ,. Mitt hjärta duger inte till att
leva, det är alltför sjukt, det är fullt av död som
en varböld. Så måste det stickas sönder för att
få frid. . .
Och hon märker med ens att hon med
tummen prövar knivspetsen: den är skarp och smal,
det är inte något fel på den, det breda
masur-skaftet skall stöta stadigt till, om hon låter
kroppen falla framstupa över stålet. Hon märker
att hon har slitit upp blusen och trevar över
bröstet. Här, här bultar och värker det, här är
det sjuka stället... — Gud vill det inte, men
jag måste ju..., säger hon. Så lägger hon
knivbladet till rätta mot hjärtat och stiger ut
på golvet.
Men hon blir stående orörlig, utan att kasta
sig på kniven. Ty i samma stund har kyrk-
6 — Failiggubbens brud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
