Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Inte något eget hjärta längre. Inte ett som
ropar ut sina fåkunniga önskningar att få leva
och dö när det själv bestämmer. Men
någonting som är till låns. Jag vet inte vad det
kallas, jag vet bara att det finns där. Det känns
som ett stycke av Guds allgodhet.
— Du talan sällsamt, Anna!
— Ser du, Ant, det gör detsamma vad vi
tror på, trä eller sten eller drömbilder, bara vår
tro är tillräckligt stark. Då hittar hon nog fram,
var hon än börjar vandringen. Det finns många
vägar till Gud.
Ant ser upp, i stigande undran:
— Har det verkligen skett en förvandling
med dig?
— Ja. Förr trodde jag, åtminstone somliga
tider. Nu har jag visshet. Det är många mil
mellan de två gårdarna. Men jag kan inte
förklara hur den vissheten kom. Det är väl så, att
när en människa har lidit sig fram till den
yttersta gränsen, där hon inte mera kan härda ut,
då måste det ske någonting med henne.
Antingen dör hon då, eller också får hon ett nytt
hjärta för att kunna leva. Och det hjärtat lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
