Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har han ingenting kvar. Men ändå lever han!
Ändå känner han sig på något sätt lättad. Han
känner det som stod han i beråd att stiga över
sitt eget lik och vandra ut mot en underlig, ny
frihet.
— Ja kanske ...! viskar han med en gryende
extas i ögonen. När du ser på mig så, går
allting själviskt till ro inom mig.
— Och jag menar att vi kanske har
någonting stort att uträtta, vi två. Jag bär på en
visshet, ser du. Jag vet någonting nu.
— Vad vet du?
— Det är någonting så förunderligt enkelt,
att det inte kan sägas. Bara kännas.
— Vad är det?
Anna ler över sina fattiga ord, när hon
långsamt svarar:
— Jag vet att allting är väl menat med
oss.
An t sitter med huvudet sänkt, som lyssnade
han inåt sig själv. Så ser han upp:
— Underligt!... De orden ger svar inom
mig. Det är som talade min egen innersta röst,
fast hon aldrig har fått det sagt.
7 — Fattigyubbens brud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
