Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den lilla hopen sjunker ned framför honom
i porfen; över de andra höja sig Bergolles breda
skuldror. Karlarna blotta huvudet, vindstö*
tama tumla genom deras hår, och deras ögon
häfta i en blek extas vid Ants tunna läppar.
Han är dem Herrens hövitsman i dag, och de
känna det som vigdes de till de sista utkorade i
en hopplös, men helig kamp.
Ant mumlar en knappast hörbar bön. Hans
flammande blickar söka ömsom de mörka
ovädersmolnen och ömsom kyrktornet, som reser sig
upp mot dem i ett askgrått ljus. Det är som
bad han elden från ovan att falla ned, som trodde
han sig kunna tända denna vrånghetens fasta
stad genom blotta kraften av sitt anrop. Men
innan han ännu slutat bönen, skymtar något
förbi där borta vid kyrkdörren, och med
detsamma ropar någon innerst i porten:
— Snickarn! Där har vi snickarn!
Alla fara upp. Utför kyrkogårdsbacken,
mellan de lummiga träden, kommer den lille
snickaren löpande ned mot porten. Han är grå i
ansiktet, han fäktar med armarna och ropar
redan på avstånd:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
