Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi mänskor ana innerst samma lag,
att saktmod är sin egen sköld och värja.
Och ändå gnistra klingorna till slag,
och ingen minns hur hastigt svärden ärga.
Välan, låt hatet flamma! Ingen eld
förtär sin egen kraft som våld och väld.
Det svaga, räknat efter världens mått,
v i sett dess styrka mera än de flesta.
Vår stam, vårt svenska modersmål bestått,
hur hårda anlopp än vi haft att fresta.
Vårt språk var dömt. I Näsebackens kulle
begrovs det till högtidlig undergång.
Så tänkte man. Men ingen griftfärd skulle
förstumma sången, som var född av sång.
När han, vår störste, gick till evig ro,
han lämnade oss arvet av en tro.
Och lyssna: bred av toner går en bro
från Runeberg till alla dem som sjunga
i detta land sin sång på skandisk tunga!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
