- Project Runeberg -  Onni Kokko. Berättelse /
73

(1920) [MARC] Author: Jarl Hemmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han liade burit det ensam inom sig, bara för att
andra skulle slippa det. Tåligt hade han gått
och tegat, men lögnen tornade sig upp omkring
honom bara därför att han teg. Så måste det
fram till sist. Och nu hade han slungat ut det
mot fienden. Det var så underligt tomt och
högtidligt inom honom som det bara kan bli, när
man vältrat bort allt man bar i bröstet. Nu
var det ej längre kvar där inne, nu var det ute
någonstans i mörkret och jäste och brände och
slog ned ... Det måste hända något.

Han stod och väntade — länge.

Men ingenting hände. Mörkret fyllde
kammaren lika tyst som förr, och mor grät som förr på
sin sängkant.

Då sade han:

— Så nu är det då sagt, och jag tänker
allting ska bli annorlunda efter det här.

Han väntade inte längre något svar. Men
gråten tystnade med ens där borta i mörkret.

— Vad är det som ska bli annorlunda, Onni?

— Allting, mamma, allting! Och jag tänker
mamma lovar, att inte kommer Annas ryss en
gång till innanför vår dörr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:01:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjonnikokk/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free