- Project Runeberg -  Onni Kokko. Berättelse /
110

(1920) [MARC] Author: Jarl Hemmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en sekund sin kikare från ögonen. Först då
sången var slut och manskapet trätte om vilken
som skulle bli den nästa, vände han sig om ett
tag och ropade:

— Pojkar! Det är just felet med de röda,
de kan inte sjunga!

Så lyfte han åter kikaren, och med Ögonen i
den ropade han:

— De ligger bara och svär mellan tänderna
där oppe i skogen. Och därför är det vi som
vinner i dag. Var lugna, pojkar!

Onni Kokko kavade sig närmare sin chef.

— Löjtnanten, får jag fråga en sak?

— Nå?

— Kan man säga att de röda är tappra?

— Jo, Onni, de är ofta mycket tappra. Men
de skjuter dåligt. Och vi slåss för en bättre
sak. Därför sjunger vi.

Nu kom det order om ny framryckning. Men
ej längre i linje, utan snabbare, gruppvis.

En och en sprungo de grå männen upp,
kastade sig huvudstupa några steg framåt i den
visslande luften, försvunno igen. Det var
oerhört ansträngande. När foten fått fäste på ska-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:01:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjonnikokk/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free