- Project Runeberg -  Onni Kokko. Berättelse /
122

(1920) [MARC] Author: Jarl Hemmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Hör nu, lilla herr adjutant, tror du man
smiter i väg så där vart man tycker. Man slåss
där man är befalld. Men om du är så förbaskat
het på ryssarna, så var lugn. Du kommer nog
att få med dem att skaffa, bara vi hinner
ner till städerna i söder.

Detta svar jämte hans stigande krigarära
lugnade honom mycket. Han beslöt att tills
vidare ge sig till tåls med sina oklara
räkningar, i väntan på det stora som komma skulle.
Att det verkligen skulle komma på ett eller
annat sätt, det anade han, det kände han. Ännu
var allt blott en början, en halvgången väg mot
ett okänt mål.

Ty innerst inne gick han och närde ett
orimligt hopp. Han vågade knappast medge det för
sig själv, han visste icke att det hoppet hela
tiden hade varit den hemligaste kraften i hans
arm, den doldaste sporren i hans språngmarsch
mot fienden. Han skulle kanske ej alls förstått
vad han bar på, om han ej gång på gång hade
märkt att han sökte något. Det där till exempel,
då han sprang ifrån Löjtnanten och hela
kompaniet mot granngården. Han hade väl nog sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:01:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjonnikokk/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free