- Project Runeberg -  Onni Kokko. Berättelse /
133

(1920) [MARC] Author: Jarl Hemmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Vart ska vi då egentligen?

— Staben naturligtvis. Du ser de där stora
rutorna på höger hand, där oppe. Kom!

De ströko tätt förbi ett av gårdens uthus.
Genom den svarta stockväggen trängde de
sjungande rösterna, svaga och släpiga, men lugna
som i kyrkan:

Uti Din nåd, o Fader blid,
befaller jag i all min tid
min arma själ och vad jag har:
anamma allt i ditt försvar!

Bevara själv vad Dig tillhör,
att intet ont mig skada gör. —

Nu gjorde de en lov runt ett fält, kröpo
uppför en backe och smögo in i den långa smala
öppningen mellan två uthuslängor. Här var
fullständigt mörkt, blott mynningen mot
gården stod som en ljus ruta, där snön pustade in
då och då.

— Här lämnar vi skidorna, viskade
Lehti-nen. Det här är stabens gård.

I detsamma grep han Onni hårt om armen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:01:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjonnikokk/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free