- Project Runeberg -  Onni Kokko. Berättelse /
172

(1920) [MARC] Author: Jarl Hemmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ska vi då inte äntligen lägga oss,
föreslog vännen. Om det här fortsätter...

— Det vita Finland vill dricka, avbröt
kaptenen. Och det dricker som bekant.

Därpå satt han en stund tyst och studerade
sin väns ansikte på andra sidan bordet. Det
kom ett forskande och närgånget uttryck i hans
ögon, som förmådde den andre att öka sitt
dryckestempo för att komma undan obehaget.
Kaptenen sade med ens:

— Hur var det, hade du inte en fästmö förrän
vi for till Tyskland?

•— Jovisst.

— Nå, hon tröstade sig snart? Några
månader, vasa? Jag menar hur snart efter avresan
fick du det sista parfymerade brevet?

— Jag hade brev från henne för några dagar
sen, över Sverge. Hon väntar på mig där nere.

— Det var fan. Då hör hon till
undanta-gena.

— Ingalunda. Till regeln, absolut till
regeln.

— Men enligt vad jag har hört var regeln
den, att de små hönsena sörjde och skrev sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:01:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjonnikokk/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free