- Project Runeberg -  Onni Kokko. Berättelse /
182

(1920) [MARC] Author: Jarl Hemmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Har du blivit röd! skrek han. Du säger
saker så du borde skjutas på fläcken! Ja just
skjutas...

— Sitt ner och sup och lugna dig, sade
kaptenen.

Men hans vän larmade vidare:

■— Frihetsvåren! . .. Hämnden! .. .
Rysshatet! skrek han. Därpå sjönk han ned så stolen
under honom knakade.

— Ja, ja, sade kaptenen, ■— allt det där.
Då jag hör dig larma om ditt rysshat kommer
jag ihåg vad jäg såg gubben Loofeldt göra oppe i
Vasa. Han tryckte handen på en hel rad ryska
fångar. Tack, sade han, skralt slåss ni, men ni
räddar äran åt oss. Tack ska ni ha, kära
vänner, att ni kom med. Lite ryssar här och där
väger förbaskat lätt, men det betyder fasen så
mycket för oss att på rama allvaret få säga så
här: hurra, pojkar, nu slåss Finland med
Ryssland, anagga pojkar!... Jo, gubben Loofeldt hade
rätt. Ryssarna är vår starkaste sida, åtminstone
näst böndernas bankböcker. Men om du nu är
lugn en stund, ska jag berätta för dig när jag
första gången i livet inte hatade en ryss.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:01:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjonnikokk/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free