Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enriskransar, snickarna hyvlade furukistor
veckan lång, bymålarna textade namn efter namn
på smala vita träkors. Varje söndag stodo
svarta präster med psalmbok och spade vid
öppna gravar; andäktigt föllo de tre skovlarna,
medan kvinnorna gräto stilla och snöto sig röda
i vårblåsten. Folkskolläraren trädde mager och
luggsliten fram på den igenskottade kullen och
lät sitt ljus lysa tröst i högstämda ord. Vad där
än sades på de gravarna, alltid var innebörden i
de stundom enkelt vackra, stundom otympliga
talen densamma:
Aldrig lättare du vile,
fosterjord,
än pä söner, som ha offrat livet
att dig frälsa, fosterjord!
Men över all oron och våndan sam en ljus
vårhimmel och såg blåögt förvånad ned över
det fordom så stilla Finland. —
I denna de stora tingens ordning
marscherade med den lille Onni Kokko. Än åkte han
några håll på tåg, än traskade han några mil
bland trupperna, men alltid gjorde han det-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
