- Project Runeberg -  Hjortdödaren /
10

(1912) [MARC] Author: James Fenimore Cooper
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är bestämdt ett lömskt rödskinn, som inte är ens värdt ett
skott krut?

— Åh, tala inte så, Hurry! Han är en förträfflig indian
och skulle vara en stor höfding om det blott vederfores honom
rättvisa. En präktig, modig delaware, är han, men af en
familj och ett folk för hvilka det har gått tillbaka. Det är så man
blir vemodig, när man vintertiden sitter i deras hyddor och lyssnar
till berättelsen om mohikanernas fordna storhet och makt.

— Min gode Nathanael, sade Hurry, i det han satte armen
i sidan och betraktade sin följeslagare med stora ögon liksom för
att gifva sina ord behörigt eftertryck, min gode Nathanael, den
mannen är en narr, som tror allt hvad man berättar honom.
Rödskinnen äro de värsta skrytmakare i världen, och knappt
hälften af deras historier äro sanna.

— Jag vill icke förneka att det inte ligger någon sanning uti
hvad du säger, yttrade Hjortdödaren lugnt. Skryt ligger i
indianens natur och det skulle ju vara orätt att söka
undertrycka en »naturlig begåfning». Men, det är detsamma. Här
äro vi nu på det ställe, som du har sökt.

— Ja, det är riktigt, utbrast Hurry. Kom nu och hjälp
mig, Hjortdödare!

De togo bort en del bark från ett ihåligt kullblåst träd och
framdrogo ur detsamma en kanot med tofter, åror och andra
tillbehör. Hurry tog den på sin rygg och sade:

— Gå du förut, Hjortdödare! Vik buskarna litet åt sidan,
och öfverlämna sedan resten åt mig.

Hjortdödaren efterkom Hurrys tillsägelse, och efter tio
minuter voro de åter ute i det fria och sågo framför sig en bred,
glänsande vattenyta.

Hjortdödaren uppgaf ett rop af förvåning, då detta oväntade
skådespel mötte hans blick. Godt och väl tre mil sträckte sig
sjön i längd, medan dess bredd var omkring tre fjärdedels mil.
Kusten var oregelbunden och afbröts här och där af skogklädda
holmar och utstickande uddar. Den nordliga stranden utgjordes
af ett högt berg, hvilket dock mot öster och väster jämnades
mot den omgifvande marken i mjuka symmetriska linier. I
allmänhet var stranden bergig på omkring nio tiondedelar af
sjöns omkrets. Undantagen därifrån gåfvo orten en för ögat
angenäm omväxling, då till och med de lägre delarne af
stranden så småningom höjde sig till ansenliga bergtoppar. Hela

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:23:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjortdodar/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free