Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag skall icke öfvergifva dig, gamle Tom, sade Hurry;
du kan tryggt lita på mig, ifall det kommer till strid.
— Godt! svarade Hutter med ett barskt leende. Hör nu,
hvad jag säger. På båda de fiendtliga sidorna äro höga pris
utfästade för skalper, och äfven om det icke är fullkomligt rätt att
taga emot penningar för människoblod, är jag dock af den
meningen, att när människor endast söka döda hvarandra, så kan
det icke vara någon stor synd, ifall vid plundringen en bit
människohud ingår i bytet, när man kan erhålla betaldt för
densamma. Eller hvad är din åsikt, Hurry?
— Jo, min åsikt är, att du har begått ett stort misstag,
genom att kalla indianblod för människoblod. För mig är ett
rödskinns skalp icke en smula mera värdt än ett par vargöron, och
jag tar lika gärna betaldt för den som för dessa. Med de hvita
blir det ju en annan sak, men vildarne äro i min tanke icke några
människor.
— Jag för min del är däremot af en helt annan åsikt och jag
önskar heller icke att ändra densamma, svarade Hjortdödaren
bestämdt och allvarligt. Jag är icke någon indian och har
icke sinnelag som en sådan, ty jag är, liksom ni, ett blekansikte.
Kommer det till strid, vill jag under alla omständigheter stå
vid er sida, gamle Tom, men jag vill icke handla mot min natur.
Vill ni utföra edra planer, må ni gå er egen väg; jag skall i alla
händelser under tiden åtaga mig omsorgen för de unga kvinnorna.
Jag lofvar er att beskydda dem så godt jag förmår, emedan jag
anser att detta är hvarje hederlig mans plikt.
— Det är rätt, Hjortdödare, du talar som en man bör tala,
ropade Judith, hvilken från kajutan hört samtalet. Du
förkunnar en lära, som Hurry kunde ha stor nytta af att lägga
på hjärtat och för framtiden ihågkomma.
— Tyst, Judith! utbrast Hutter barskt. Vi tala nu om
saker och ting, som kvinnor icke begripa.
Det blef ett ögonblicks tystnad. Så återtog Hutter:
— Hjortdödaren har minsann icke orätt. Vi öfverlämna
flickorna i hans beskydd, och jag hoppas att vi då kunna vara
lugna för dem. Min åsikt är, att det i indianlägret finnas både
kvinnor och barn, ehuru detta annars icke brukar vara fallet
vid vildarnas krigståg; men både stora och små äga skalper och
det betalas lika för dem alla.
— Det är ohederligt, det är skändligt att handla på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
