Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjön, där han gaf den till pris åt vinden och vågorna. Årorna
tog han af försiktighet med sig i båten, innan han vände tillbaka
till det ställe Hurry hade utpekat för honom. Kommen dit
grep han tag i en videbuske på stranden och höll båten stilla.
Så lade han sig ned och väntade i högsta spänning på något
tecken från kamraterna.
Hjortdödaren ansträngde sin hörsel till det yttersta för att
uppfånga det minsta ljud, som kunde antyda för honom hvad
som försiggick på stranden. Samtidigt föreföll han dock så
lugn som om han hela sitt lif icke gjort annat än deltagit i
liknande äfventyr. En gång tyckte han sig höra en torr gren
knastra, men den spänning, hvari han befann sig, var så stor,
att hans öra lätt kunde ha bedragit honom.
På detta sätt förflöt den ena minuten efter den andra,
tills en hel timme hade gått, sedan han blifvit lämnad af sina
kamrater. Han visste icke, om han skulle vara glad eller ledsen
däröfver, ty äfven om det långa dröjsmålet gaf honom den
bästa förhoppning för de två äfventyrarna, ingaf det honom
dock fruktan för att de förgått sig mot de svaga och oskyldiga,
de värnlösa kvinnorna och barnen.
På detta sätt hade åter ännu en halftimme förflutit, då
Hjortdödaren hastigt reste sig upp vid ett ljud, som samtidigt
öfverraskade honom och ingaf honom bekymmer. En mås lät
nämligen höra sitt skarpa skri från den andra sidan af sjön,
som det tycktes icke långt från floden. Han misstog sig icke
på detta ljud, hvilket allt emellan kan höras äfven på natten vid
de amerikanska sjöarne.
De båda äfventyrarna kunde mycket väl ha hunnit från
det ställe där de stego i land och till den plats, hvarifrån ropet
hördes, men Hjortdödaren tviflade dock på, att de verkligen
begifvit sig dit. Hade de icke funnit någon i lägret, hade de
tvifvelsutan kallat på honom, men var det åter så, att de hade
träffat folk där, saknades det ju all andledning för dem att gå
förbi detsamma till en plats, belägen långt därifrån. Åtlydde
han ropet och begaf sig bort från det ställe, där han nu befann
sig, kunde männen lätt bli dödade, men underlät han att följa
kallelsen i den tanke, att det verkligen var en fågel, som han
hört, kunde följderna, om det nu verkligen var Hurry, bli ännu
mera ödesdigra. I denna pinsamma ovisshet förblef han ännu
några minuter, då ropet åter genljöd från samma håll som förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
