- Project Runeberg -  Hjortdödaren /
42

(1912) [MARC] Author: James Fenimore Cooper
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom tydligt; att den otvifvelaktigt skulle nå stranden innan
han lyckades hinna den. Samtidigt — således i en mycket
oläglig stund — begynte vinden ytterligare friska upp och dref
ännu hastigare den lätta farkosten in mot land. Förvissad om
att det var omöjligt för honom att förhindra den komma in till
stranden, beslutade Hjortdödaren att icke förbruka sina krafter
på onyttiga ansträngningar. Han undersökte först sitt gevär,
rodde så långsamt och försiktigt hän mot udden, med afsikt
beskrifvande en båge för att om möjligt söka undvika angrepp
af en möjligen på stranden befintlig fiende.

Den lösa kanoten följde emellertid sin egen kosa och strandade
tre eller fyra steg från stranden på en liten af vattnet dold
klippa. Just nu nådde Hjortdödaren fram till udden och rodde
långsamt in mot stranden. Kanoten blef emellertid icke länge
hängande kvar på klippan; en våg lyfte den därifrån och den
dref nu in mot land. På allt detta gaf Hjortdödaren nogsamt
akt, men det bringade hvarken hans blod att pulsera hastigare
eller påskyndade mera hans rörelser. Hade någon varit dold
på stranden och väntat på den tomma båten, så måste denne
från sitt gömställe kunnat se honom, och den största försiktighet
var därför af nöden. Låg däremot ingen på lur, så var
skyndsamhet icke af behofvet påkallad. Hjortdödaren hoppades att
det sistnämnda måtte vara förhållandet, enär udden var tämligen
långt aflägsen från indianlägret, dock var det första antagandet
icke blott möjligt, utan äfven antagligt, då indianerna, som han
kunde förstå, hade utsändt spioner i alla riktningar för att om
möjligt finna kanoter.

Ju närmare Hjortdödaren kom land, desto långsammare
rodde han och desto mera vaken blef hans blick. Detta var
ett mycket allvarligt ögonblick för en oerfaren ung man som han,
och själfva den eggelse som låg i tanken, att någon kunde se
honom och nu gjorde sina betraktelser öfver hans färd, saknade
han. Han var ensam och allena, uteslutande hänvisad till sin
egen kraft och besinningsfullhet, icke eggad af någon vänlig
blick, icke sporrad af något uppmuntrande ord. Och likväl
hade den äldste mest erfarne krigare icke kunnat göra sin sak
bättre än denna oförfärade yngling. Utan all dumdristighet
fortsatte han sin rodd, under det han väl öfvervägde på hvad
sätt han bäst och klokast skulle kunna utföra sin plan.

Då han hunnit omkring hundra fot från stranden, tog han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:23:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjortdodar/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free