Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tre eller fyra kraftiga årtag, så att den lätta båten kom alldeles
intill stranden, kastade så årorna från sig och ämnade fatta sin
bössa. Han stod just i begrepp att lyfta densamma då knallen
af ett skarpt skott hördes och en kula hvinande for så tätt
förbi honom att han ovillkorligen drog sig några steg tillbaka.
Ögonblicket därpå vacklade han och föll, som om han träffats
af skottet, ned i kanoten. Ett rop hördes, och en indian sprang
från småskogen ut på den öppna platsen och fram till båten.
Detta var hvad Hjortdödaren hade beräknat. Han reste sig
genast upp och lade an på sin nakne, försvarslöse fiende. Men
han tvekade dock att affyra skottet mot en människa som
befann sig i en så ogynnsam ställning gent emot honom. Denna
tveksamhet räddade indianens lif. Han skyndade lika hastigt
tillbaka till sitt gömställe, som han nyss förut hade kommit
fram därifrån.
Hjortdödarens första tanke var nu att söka berga kanoten,
men han öfvergaf genast denna plan, ty han visste, att hans
motståndare snart åter skulle hinna ladda sin bössa. Om
Hjortdödaren nu ville försäkra sig om sitt byte och bringa det bort
från stranden, skulle han måhända utsätta sig för ett mera
välriktadt skott, än det indianen förut affyrat. Han dröjde därför
icke ett ögonblick, utan skyndade in i skogen, där han sökte
skydd bakom en trädstam.
Längre fram på udden fanns en liten öppen plats, dels
bevuxen med gräs, dels betäckt med sand och för öfrigt omgifven
af en tät skog. När man kommit igenom några buskar var man
genast inne i den höga mörka skogen. På en sträcka af några
hundra fot var marken jämn för att sedan höja sig och bilda en
mycket brant backe. Träden voro stora och af ett väldigt
omfång, som nästan alltid är fallet i de stora amerikanska
urskogarna med deras präktiga jordmån och till följd däraf rika
vegetation.
Hjortdödaren förstod allt för väl, att hans motståndare nu
höll på att ladda sin bössa, ty att han icke flytt var tydligt, och
att denna förmodan var riktig, märkte han snart, ty knappast
hade Hjortdödaren dolt sig bakom ett träd, förrän han upptäckte
indianen, sysselsatt med att stöta ned en kula i bösspipan.
Han såg dock endast fiendens arm, den öfriga delen af kroppen
doldes af en trädstam.
Det skulle ha varit en lätt sak för Hjortdödaren att nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
