Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han var för erfaren för att visa någon fruktan. Han nedsatte
sin bösskolf mot marken, vinkade höfligt med handen och visade
i det stora hela en själfbehärskning och säkerhet som en man,
hvilken icke plägar erkänna någon annans öfvermakt. Under
det han sålunda spelade sin roll med fulländad konst, jäste det i
honom som i en vulkan. Hans ögon sprutade eld, och hans
näsborrar vidgades, som hos ett rofdjur, hvilket förhindras i ett
dödsbringande språng.
— Två kanoter, sade han med sin stams djupa strupljud
och lyfte samtidigt för att aflägsna hvarje missförstånd två
fingrar; två kanoter! En för dig och en för mig.
— Nej, nej, mingo, det går inte! svarade Hjortdödaren.
Ingen af båtarna tillhör dig och du får heller icke någon, så länge
jag kan förhindra det. Jag vet, att krig utbrutit mellan mitt och
ditt folk, men jag inser icke, att människor därför nödvändigt
behöfva döda hvarandra, likt vilda djur som mötas i skogen.
Gå du därför din väg och låt mig gå min! Världen är stor nog
för att rymma oss båda, och först när vi mötas i öppen strid, låt
då vår Herre råda öfver våra öden!
— Godt! svarade indianen. Min broder — missionär — stor
talare — allt från Manitu!
— Nej, det är jag alldeles icke, rödskinn, svarade
Hjortdödaren. Hittills har jag blott varit jägare, men det är nog
möjligt, att jag, innan fred blir afslutad, kommer att slåss med
några stycken af din stam. Detta skall dock, ifall det går efter
min önskan, blott ske i ärlig strid och icke i kampen om en usel
kanot.
— Godt! — Min broder ännu mycket ung, men mycket
klok. Liten krigare, men stor talare. Höfding i rådet!
— Det vet jag icke, rödskinn, svarade Hjortdödaren, i det
han rodnade vid indianens speord. Jag har ett lif i skogen framför
mig och jag hoppas att det skall bli fredligt. Alla unge män
måste ju beträda krigsstigen när nödvändigheten det fordrar,
men krig behöfver ju icke vara liktydigt med människoslakt.
Jag uppmanar dig nu att aflägsna dig och jag önskar, att vi skola
skiljas som goda vänner.
— Godt! Min broder eger två skalper; grått hår under
den andra. Ung tunga — gammal visdom.
Vid dessa ord trädde vilden honom förtroendefullt närmare.
Småleende utsträckte han sin hand, och hela hans utseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
