Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då solen går ned? sporde Judith. Betyda några minuter mer
eller mindre någonting? Jag är rädd för att det kan vara
farligt att beständigt hålla oss så här nära kusten.
— Det är ganska sant hvad du säger, Judith, svarade
Hjortdödaren. Klippan ligger blott ett bösshåll från stranden,
och det är icke klokt att vi segla så nära intill den. När man har
att göra med indianer, gäller det att vara försiktig, ty ett
rödskinn är slugt och lömskt, och man vågar aldrig lita på ett
sådant. Jag styr heller icke rätt på klippan utan håller mig öster
om densamma, och min förhoppning är, att vildarne därför
skola löpa i denna riktning och utan gagn uttrötta sig.
— Du tror således verkligen, att de hålla ögonen på oss?
Jag trodde att de möjligen voro gångna litet längre in i skogen
och nu skulle unna oss ett par timmars ro.
— Nej, nej, det är bara fruntimmersinbillning. En indians
vaksamhet slappas aldrig, då han befinner sig på krigsstråt,
och många blickar äro nu riktade på oss. Vi måste närma oss
klippan med den yttersta försiktighet och söka leda rödskinnen
på villospår. De hafva nog, enligt hvad det påstås, ett fint
väderkorn, men en hvit mans förstånd bör väl kunna mäta sig
med deras instinkt.
»Arken» seglade vidare, och tiden gick. Omkring tjugo
minuter före solnedgången befann fartyget sig i närheten af den
udde, på hvilken Hutter och Hurry blifvit tillfångatagna, och
Hjortdödaren hade, genom att kryssa från den ena till den andra
sidan, gjordt det icke så litet svårt för indianerna att gissa hvad
han ämnade företaga sig. För att göra denna ovisshet ännu
större, höll Hjortdödaren sig så nära den västra stranden, han
möjligen vågade, utan att därför underlåta att iakttaga den
största försiktighet. Därpå bad han Judith och Hetty att gå in i
kajutan, kröp själf ihop, så att han doldes af »Arkens» reling,
gaf den plötsligt en motsatt riktning och styrde nu, så fort det
var möjligt, hän mot sjöns utlopp. Vinden var gynnsam, och
Hjortdödaren hoppades, att hans plan skulle kunna fullständigt
genomföras.
Då han befann sig två à trehundra fot från stranden,
bärgade han segel och lät ankaret gå, så snart han märkte, att
»Arken» dref i en riktning, som förde den mot klippan. Då
detta var gjordt lät han trossen löpa, så att »Arken» drefs ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
