Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närhet. Då han var förberedd på en sådan eventualitet, efter
som planen med hans vandring ju förde honom i omedelbar närhet
af irokeserbanden, betraktade han denna upptäckt snarare
som en lycka än motsatsen och vidtog oförtöfvadt de
försiktighetsåtgärder han kunde för att för egen del kunna draga nytta af
fiendernas närhet. Först följde han floden till dess utlopp, gaf
noga akt på klippans läge, fann ånyo ett spår och ströfvade
så i flera timmar rundt omkring fienden, dels för att om
möjligt kunna uppfånga en skymt af sin käresta, dels för att om
möjligt kunna eröfra en skalp. Han höll sig i närheten af sjön och
vågade sig allt emellan fram på en öppen plats, från hvilken han
kunde taga en öfverblick öfver den omgifvande nejden. Han
hade sett och iakttagit »Arken» och dess rörelser, ehuru den
unge höfdingen naturligtvis icke visste, att den skulle blifva
medlet för honom att uppnå det efterlängtade sammanträffandet
med sin vän. Båtens osäkra rörelser, och den omständigheten
att den tvifvelsutan styrdes af hvita, ledde honom dock till en
förmodan om sakens rätta sammanhang, och han höll sig redo att
gå ombord, så snart ett lämpligt tillfälle därtill erbjöd sig. Då
solen sjönk i väster, begaf han sig till klippan, där han, så fort
han kom ut ur skogen, till sin glädje såg »Arken» ligga,
uppenbarligen redo att mottaga honom. Det sätt, hvarpå han visade
sig och gick ombord på fartyget, ha vi redan berättat.
Ehuru Chingachgook i flera timmar noga iakttagit sina
fiender och deras rörelser, var dock deras plötsliga och häftiga
förföljelser lika öfverraskande för honom som för hans vän.
Han kunde blott förklara dem på så sätt att de voro talrikare
än han från första början hade trott; och att de hade utställt
vaktposter, till hvilka han icke lagt märke. Deras egentliga
läger var i alla händelser icke långt ifrån den plats, där Hutter
och Hurry föllo i deras händer och naturligtvis i närheten af en
källa.
— Nå, Orm, sade Hjortdödaren, då den andre hade slutat
sin korta men lifliga berättelse, då jag nu vet att du har
spionerat rundt omkring mingoerna, kan du väl säga oss hur de
behandla sina fångar?
— Chingachgook har sett dem. En gammal man och en
ung krigare — den murkna granen och den höga furan.
— Riktigt, Orm! Voro männen bundna eller plågades
de på något sätt? Jag framställer denna fråga för de unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
