Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flickornas skull, ty de längta naturligtvis mycket efter att höra
något från sin far.
— Mingoerna äro så många, att de icke behöfva spärra
in sitt vildt i en bur. En del vakar, en del sofver, en del lurar
och en annan del jagar. Blekansiktena behandlas i dag som bröder,
och i morgon kunna de mista sina skalper.
— Nå, det hör till rödskinnens natur och däri måste man
finna sig. Hör ni, flickor, delawaren berättar för mig, att hvarken
er far eller Hurry pinas i sin fångenskap och att de i det stora
hela befinna sig lika väl som vi.
— Gud ske lof för det, Hjortdödare! svarade Judith. Nå,
då din vän är hos oss, tviflar jag icke på, att vi skola finna något
passande tillfälle att befria fångarne. Vi ha en stor kista, som
innehåller en mångfald af olika saker, hvilka nog äro egnade
att väcka indianernas åtrå.
— Tror ni, att indianerna skulle lösgifva far, om Judith
och jag skänkte dem våra bästa saker? frågade Hetty naivt.
— Det kunde nog hända, om deras kvinnor finge ha ett
ord med i laget. Säg mig, Orm, funnos många kvinnor i lägret?
— Sex, svarade Chingachgook; sex utom henne.
Med henne menade han naturligtvis sin fästmö, hvilket
han också tydligt betecknade genom att lägga den ena handen
på sitt hjärta.
— Har du sett henne, Chingachgook? frågade Hjortdödaren.
Har du återsett Wah-ta-Wahs vackra ansikte?
— Nej, Hjortdödare. Där funnos för många träd, och
deras grenar voro täckta med löf. Men hennes skratt har jag
hört, och det ljöd i mina öron som näktergalens sång. — Men
har det unga blekansiktet redan länge varit vid denna sjö?
— Blott från i går middag, Orm, men det har dock varit
länge nog för att jag skulle kunna hinna upplefva mycket och
uträtta icke mindre.
Den blick indianen vid dessa ord kastade på sin vän var
så skarp, att den rent af tycktes genomtränga nattens tilltagande
mörker. Då Hjortdödaren förstulet uppmärksammade denna
blick, såg han två tindrande ögon lysa emot sig, liknande
panterns eller den hungriga vargens. Han fattade betydelsen af
denna blick och svarade undvikande, så som han ansåg det bäst
att göra för att bevara en hvit mans hederskänsla.
— Det förhåller sig som du förmodar, Orm. Ja, det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
