Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oväntade tilltal, vände sig om för att se hvem det kunde vara,
som på detta sätt kommit i hennes väg. Hon såg då en ung
flicka, jämnårig med sig själf, på hvilkens läppar ett mildt och
vänligt leende lekte. Det var Wah-ta-Wah, Chingachgooks
fästmö.
— Hvart skall du gå? frågade hon ännu en gång. Dåliga,
elaka, krigare — god krigare långt borta.
— Hvad heter du? frågade Hetty barnsligt enfaldigt.
— Wah-ta-Wah! Jag icke vara mingo; jag vara delawar.
Jag kommit hit, utan att själf vilja det. Här ingen ser
oss. Kom med!
Hon förde Hetty längre mot stranden och satte sig tillsammans
med henne på en kullfallen trädstam, där de voro tämligen
säkra på att icke kunna bli upptäckta.
— Hvarför kommer du? Hvad vill du? Hvarifrån är du?
frågade indianflickan.
Hetty berättade på sitt naiva men trovärdiga sätt sin
historia, och uttalade till sist sin lifliga önskan att om möjligt
kunna befria sin far ur fångenskapen.
— Hvarför kom din far nattetid till mingolägret? Han visste
om kriget, och han är ju icke längre någon gosse. Hvarför
skulle han gripa mig i håret och söka skalpera mig, mig, en
delawarflicka?
— Dig! ropade Hetty förfärad. Har han sökt skalpera dig?
— Ja, just mig. Skalp är skalp, och guvernören utbetalar
pengar för sådana. Icke vackert af blekansikten att vilja skalpera.
Icke hörande till hans natur, säger den gode Hjortdödaren.
— Du känner alltså Hjortdödaren? frågade Hetty
öfverraskad och rodnande af glädje. Jag känner honom också.
Han är nu hos oss på »Arken» med Judith och en delawar, som
kallas »Den stora ormen.» Det är en präktig krigare.
— Chingachgook! utbrast Wah-ta-Wah med ett strålande
leende. Du känner honom?
— I går afton kom han till oss, och jag var under ett par
timmars tid i sällskap med honom i »Arken». Men jag är rädd
för Wah-ta-Wah, att han, liksom far och Hurry, har gått ut för
att söka skalper.
— Ja, hvarför icke? svarade den unga indianflickan stolt.
Han vara röd krigare, och för röd krigare skalp vara stor ära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
