- Project Runeberg -  Hjortdödaren /
72

(1912) [MARC] Author: James Fenimore Cooper
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Jaså, det är alltså hans ärende hit. Därför är han kommen
öfver berg och dal, öfver sjö och flod. Blott för att döda
och göra sig skyldig till missgärningar.

— Ack nej! utbrast Wah-ta-Wah, i det hon häftigt och ömt
tryckte Hetty intill sig. Chingachgook icke kommit endast för
skalper; han också kommit för min skull.

— Ja, jag vet det nog. Hjortdödaren skall hjälpa honom
att befria dig från irokeserna.

Wah-ta-Wah nickade bifallande och bad Hetty att icke
nämna Chingachgooks namn i indianlägret.

— Kanske kan han befria din far och Hurry, om vi blott
låta honom själf råda, hviskade Wah-ta-Wah. Var därför
tyst! Ingen kan befria någon ur fångenskap, om icke den »stora
ormen» kan det.

Hetty lofvade ännu en gång att hörsamma sin nya väninnas
önskan och bad henne genast föra sig till mingoernas läger. De
två unga flickorna reste sig och anträdde den korta vandringen
till indianlägret. Komna i närheten af detsamma, utstötte Hetty
ett rop, ty hon hade fått syn på sin far. Han satt på marken,
med ryggen lutad mot ett träd, och Hurry stod där invid,
täljande med sin fällknif på en barkbit. Som det tycktes voro de
ej fängslade, och för en person, som var mindre bekant med
indianernas seder och bruk, skulle de ha blifvit ansedda för gäster i
lägret och ej som fångar.

Wah-ta-Wah förde sin väninna bort till dem och drog sig
därefter tillbaka för att icke på något sätt ålägga hennes känslor
något tvång. Hetty gick sakta bort till sin far, hvilken hvarken
tycktes förvånad eller öfverraskad af hennes åsyn. Icke
ens indianerna, med undantag af några bland de yngre, röjde den
minsta förundran, då de sågo den främmande flickan i lägret.

Trots sin ögonskenliga likgiltighet var Hutter dock mycket
rörd öfver att se henne, ty han kände ju allt för väl till hennes
enfaldiga, intet ondt anande väsen och gissade därför genast
hvarför hon kommit till lägret.

— Du har icke handlat fullkomligt rätt, mitt barn, då du
vågat dig hit till de blodtörstiga mingoerna, sade han.

— Far, säg mig, har du dödat någon människa och tagit
hans skalp? Jag måste veta det för att kunna tala öppet och
ärligt med indianerna.

— Nej, Hetty! Jag hade verkligen fatt i en ung flicka för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:23:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjortdodar/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free