Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med framgång kunna motstå ett nattligt anfall. Det tycktes
vara omöjligt att förhindra fienden bemäktiga sig kanoterna och
»Arken», hvaraf den sistnämnda kunde blifva angriparne till
det största gagn, enär de där erhöllo en tillflyktsplats, hvarest
de voro väl skyddade mot kulorna från dem som befunno sig i
kastellet. I första ögonblicket tänkte de två männen på att
sänka »Arken», taga kanoterna in i huset och för öfrigt lita på
det skydd kastellet kunde gifva dem. Vid ett närmare
öfvervägande af saken insågo de dock att en dylik handling icke skulle
mycket hjälpa dem, enär det var en lätt sak för indianerna att
förfärdiga ett tillräckligt antal timmerflottar, hvarigenom de
sattes i tillfälle att angripa kastellets besättning. De unga
krigarne enades då om att betrakta »Arken» som sitt enda
användbara medel till räddning, ett beslut som de genast
meddelade Judith. Den unga flickan hade inga invändningar att
göra däremot, hvarför de alla skyndade att vidtaga de åtgärder,
som erfordrades för planens realisering.
Tom Hutters timliga egodelar voro icke många. Ett par
sängar, en del kläder, vapen och ammunition, en del kökskärl
och den stora kistan utgjorde det viktigaste. De blefvo på en
helt kort stund öfverflyttade till »Arken». Detta hade knappast
hunnit ske, förrän vildarnas timmerflotte åter visade sig,
i det den stöttes ut från stranden. Hjortdödaren iakttog den
noga genom kikaren och såg, att på densamma befunno sig två
krigare, som det tycktes utan vapen. Flotten närmade sig
mycket långsamt, och man hade god tid att träffa de nödvändiga
förberedelserna för mottagande af de två fientliga gästerna.
Chingachgook och de unga flickorna drogo sig tillbaka till
det inre af byggnaden, där den förstnämnda tog plats i närheten
af utgången, väl försedd med vapen, under det Judith genom en
skottglugg noga iakttog hvad som passerade utanför.
Hjortdödaren däremot tog plats invid relingen, under det han, som
det tycktes, med fullkomlig likgiltighet, inväntade de indianske
höfdingarnas ankomst.
Under det timmerflotten kom allt närmare gjorde kastellets
besättning sig all möda att söka upptäcka om det funnos
eldvapen ombord på densamma. Hjortdödaren och Chingachgook
kunde icke upptäcka några sådana. För Judith kunde
dessa dock icke döljas, ty nu vågade hon icke lita blott på andras
och sina egna ögon. Genom kikaren upptäckte hon, att under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
