- Project Runeberg -  Hjortdödaren /
98

(1912) [MARC] Author: James Fenimore Cooper
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ingången till byggnaden, stoppade de tre elefanterna i fickan
och återvände därpå ut på bryggan.

— Välkommen i er gamla boning, mr Hutter! sade
Hjortdödaren, i det han hjälpte den befriade upp på bryggan och
räckte samtidigt Rivenoak en elefant. Välkommen! Edra
döttrar skola säkerligen bli mycket glada öfver att återse er,
något som Hetty, hvilken just kommer där, själf kan försäkra.

Plötsligt afbröt jägaren sitt tal och brast ut i skratt.
Hurrys ben hade nämligen blifvit frigjorda från sina band, och man
hade rest honom upp. Men som banden varit mycket starkt
tillknutna, kunde han icke genast återvinna bruket af sina
lemmar, och den unge kämpen gjorde därför i sin hjälplöshet ett
så komiskt intryck, att Hjortdödaren icke kunde underlåta att
skratta däråt.

— Du svajar ju fram och tillbaka som en gran i storm,
Hurry Harry, sade han. Det gläder mig för öfrigt, att ditt
vackra hår ännu sitter fast på hufvudet och icke blifvit afdraget
af irokeserna. De förstå sig annars ganska bra på sådana
göromål.

— Hör, Hjortdödare, svarade Hurry trotsigt, det vore
bättre om du vid detta tillfälle vore litet mindre skämtsam och
litet mera vänskapsfull. Gör mig åtminstone den tjänsten att
omtala för mig om du vid slutet af mina ben kan upptäcka några
fötter eller ej! Jag tycker nog själf att jag kan se dem, men
hvad förnimmelsen af dem för öfrigt angår, så kunde de lika gärna
vara vid världshafvets strand som här.

— Jo, du har sluppit ganska helskinnad undan, Hurry,
och det är icke litet det, svarade Hjortdödaren, i det han stack
resten af löseskillingen till indianen, medan han samtidigt gaf
denne en allvarlig vink att genast begifva sig på hemvägen.
Du har sluppit godt undan, Hurry, och är ännu bara lite styf
i lemmarna, därför att du har varit bunden. Det dröjer icke
länge förrän du kan fira din befrielse ur vargarnas kula med en
glad och liflig dans.

Hjortdödaren frigjorde sina kamraters armar från de band,
hvarmed dessa voro fängslade, och de båda männen lunkade nu
brummande och bannande omkring på bryggan för att åter
söka få blodomloppet i rörelse. De hade emellertid varit
bundna för länge för att på ögonblicket kunna återfå det fria
bruket af sina lemmar, och då indianerna påskyndade sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:23:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjortdodar/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free