Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid detta uppträde, som icke tycktes båda något godt. Hurry
visade sig öfvermodig och trotsig, i vissheten om sin styrka.
Hjortdödaren bibehöll dock sin vanliga bestämdhet, en egenskap
som mera än allt är egnad att gifva hopp om att nå ett
eftersträfvadt mål. Hurry hade snart hunnit den plats där
kanoterna voro förtöjda, men Hjortdödaren hade dock förut
hunnit att på vildarnas språk växla några ord med delawaren.
Chingachgook hade varit den förste, som hört årornas plaskande.
Ifrig och ständigt vaksam som han var, hade han genast gått
ut på bryggan och blef vid första anblicken af det brinnande
blosset förvissad om, att en budbärare närmade sig. Då den
roende kastade de sammanbundna käpparna på bryggan väckte
detta därför hvarken vrede eller öfverraskning hos honom.
Lugn kvarstod han med bössan i handen för att förvissa sig om,
att icke något förräderi var med i spelet. Så fort Hjortdödaren
talat med honom, skyndade han ned i kanoterna och borttog
årorna, hvilka han sorgfälligt gömde.
Hurry blef rasande, då han på detta sätt såg sig beröfvad
medlen till utförande af sitt förehafvande. I det han knöt sina
väldiga händer, gick han löst på delawaren, och alla väntade
att han skulle slå honom till marken. Hjortdödaren, som väl
visste att blodsutgjutelse skulle blifva den omedelbara följden
af ett sådant försök, sväfvade därför i dödlig ångest för utgången.
Men till och med den trotsige Hurry kände sig obehagligt stämd
vid höfdingens mörka min, ty han visste att en sådan man icke
skulle tåla en våldshandling. Han vände sig därför bort från
honom för att låta sitt raseri gå ut öfver Hjortdödaren, från
hvilken han icke väntade så allvarliga följder. Men innan det
kom till handgripligheter, ljöd en blid röst alldeles bredvid den
rasande Hurry.
— Hurry, sade Hetty, ty det var hon som sökte förhindra
den hotande striden, Hurry, det är synd att visa sig så
förbittrad, och Gud skall icke låta din vrede vara ostraffad.
Irokeserna ha icke skalperat dig och far, utan behandlat eder väl,
ehuru ni hade onda planer emot dem.
Hettys veka, milda röst utöfvade ett lugnande inflytande
på den vildsinte jägaren. Han vände sig bort från Hjortdödaren,
och i stället för att gå till handgripligheter gaf han blott sin vrede
och sitt missnöje luft i häftiga ord.
— Det är på tok, Hetty, ropade han, att utan vidare släppa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
