- Project Runeberg -  Hjortdödaren /
113

(1912) [MARC] Author: James Fenimore Cooper
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tecken, hvarefter hennes och Chingachgooks möte skulle
bestämmas. Slutligen satte hon sig tillsammans med sin
ledsagarinna hos de öfriga kvinnorna, och den gamla häxan
ombytte samtidigt sin obekväma plats mot en betydligt bekvämare.

Hjortdödaren tycktes vara i tvifvel om huru han nu skulle
bete sig. Han visste att Chingachgook icke skulle vända
tillbaka till »Arken» utan att ha gjort ett förtvifladt försök att
befria Wah-ta-Wah och själf var han villig att lämna allt det
bistånd han kunde. Ändtligen beslutade han sig för att vända
tillbaka till Chingachgook och göra ett försök att lägga
hämsko på dennes hetsighet med sin egen besinning och
kallblodighet.

Några minuter därefter befann sig åter Hjortdödaren hos
sin vän, hvilken orubbligt kvarstått på sin post. Han
meddelade då honom hvad han iakttagit i lägret, och efter en kort,
men tämligen allvarlig rådplägning, blefvo de ense om huru
de skulle handla. De förlade kanoten i en sådan ställning
att den ovillkorligen måste uppmärksammas af Wah-ta-Wah,
i den händelse att hon skulle komma till den aftalade platsen,
undersökte därpå sina vapen och begåfvo sig dristigt in i skogen.

Bakom irokesernas läger fanns en liten höjd och detta
gynnade något våra äfventyrares närmande till lägret. De
skredo försiktigt framåt, Hjortdödaren först för att icke
delawaren af sina känslor skulle kunna låta förleda sig till någon
oförsiktig handling. Då jägaren kommit så högt upp, att han
kunde se öfver höjden, stannade han för att ännu en gång taga
lägret i betraktande. Åsynen af detsamma var nu helt olika
mot den Hjortdödaren haft från sjön. Elden brann ännu, och
omkring den befunno sig tretton krigare, hvilka mycket ifrigt
samtalade med hvarandra om elefanten, hvilken gick från hand
till hand och noga undersöktes af dem alla. För denna
intressanta syn glömde de allting annat omkring sig, så att
Hjortdödaren och Chingachgook näppeligen kunnat närma sig lägret
vid ett gynsammare tillfälle. Kvinnorna voro ännu samlade
på samma sätt som Hjortdödaren senast sett dem och befunno
sig nästan i rak linie mellan den plats där han nu stod och
elden. Afståndet mellan den ek, under hvilken de unge
männen sökt skydd, och krigarne kunde väl vara omkring trettio
steg. Kvinnorna befunno sig ännu närmare, ja, så nära, att
de två männen måste vara ytterst vaksamma för att icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:23:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjortdodar/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free