Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att taga en tämligen lång omväg, då han sökte nå kanoten.
Under dylika ogynsamma förhållanden företog han sitt återtåg,
icke okunnig om den fara hvari han sväfvade, så mycket mera
som han visste, att vildarne utsändt spioner i alla riktningar,
något som indianerna alltid göra vid ett plötsligt allarm.
Hastighet var därför af största vikt för honom, emedan han lätt
kunde stöta på en patrull innan han hann kanoten.
Likväl dröjde Hjortdödaren ett ögonblick, innan han
skyndade in i den småskog som omgaf stranden. Den känsla
som nu närmast tycktes behärska honom var stridslystnad, och
han erfor därvid någonting som han aldrig förr erfarit. Fyra
mörka skepnader visade sig på backen, skarpt aftecknande sig
mot eldskenet från bålet, och med allenast en obetydlig tryckning
af sitt finger kunde han ögonblickligen hafva fält en fiende
till marken. Till all lycka för huronerna betänkte han sig dock.
Ehuru han först höjde sin bössa mot den af sina förföljare som var
honom närmast, siktade och sköt han icke, utan vände sig i
stället om och försvann hastigt i buskaget. På några ögonblick
nådde han stranden och skyndade längs densamma bort mot den
plats, där Chingachgook oroligt inväntade hans ankomst. I
detsamma som Hjortdödaren kastade sin bössa in i kanoten,
böjde han sig ned för att med en kraftig stöt skjuta båten ut från
stranden och sedan därpå själf gå om bord i densamma. Men i
detta ögonblick störtade en jättelik indian fram ur buskarna
och sprang som en panter på Hjortdödarens rygg.
Hela nyttan af expeditionen hängde nu på ett hår, och ett
enda misstag skulle tillintetgöra allt. Med ädelt högsinne
fattade Hjortdödaren sitt beslut och kastade sig själf i olycka för
att rädda sin vän och dennes trolofvade. I det han samlade
alla sina krafter i en förtviflad ansträngning, stötte han kanoten
ut med sådan styrka, att den dref fulla hundra fot från kusten,
och kastade sig sedan själf på hufvudet ut i vattnet med sin fiende.
Nu uppstod en fruktansvärd strid. Hjortdödaren hade sina
händer fria, och för att icke drunkna var indianen tvungen att
släppa sin fiendes hals, om hvilken han hittills hållit ett fast tag.
Kampen varade omkring en half minut. Båda stodo i vattnet
nästan till halsen och en hvar af dem sökte att gripa den andres
arm för att hindra honom från att i mörkret använda den
dödande knifven. Striden blef oafgjord, så länge man kämpade
man mot man, men till slut sprungo ännu ett halft dussin vildar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
