Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mannen. I detta ögonblick vände emellertid Rivenoak tillbaka
och vinkade befallande till den unge indianen, att han skulle
aflägsna sig. Pantern drog sig tillbaka, och Rivenoak intog
åter sin förra plats på trädstammen vid sidan af Hjortdödaren.
En rätt lång stund satt han tyst och begrundande med en
indiansk höfdings värdiga tillbakadragenhet.
— Falköga har rätt, sade han slutligen. Hans blick är
skarp och han har genomskådat sanningen, under det våra ögon
ha varit blinda. Han är en uggla och ser i mörkret. Han bör
icke förråda och döda sina vänner. Han har rätt!
— Det gläder mig, att du hyser den åsikten, mingo, svarade
Falköga. Ehuru jag icke bryr mig synnerligen mycket om den
gamle Hutter, vill jag dock icke handla förrädiskt emot honom,
ty enligt min åsikt är all annan list än den som användes i öppen
kamp orättfärdig och strider emot bibeln.
— Ja, min hvite broder har rätt; han är ingen indian och
kan icke glömma sin Gud och sin färg. Huronerna veta, att deras
fånge är en stor krigare, och han skall också blifva behandlad
som en sådan. Kommer han att torteras, skola hans plågor
blifva sådana, att ingen vanlig man förmår uthärda dem. Men
då han behandlas som vän skall den vänskap, som visas honom
vara höfdingars vänskap.
Medan den sluge irokesen uttalade dessa bevis för sin
aktning, sneglade han på Hjortdödaren för att se huru han skulle
upptaga hans ord. Hjortdödaren, som var väl bekant med
indianernas begrepp om hvad aktning mot fångar ville säga,
ryste ett ögonblick, då han tänkte på det öde som möjligen
väntade honom, men han bibehöll dock en så lugn hållning, att hans
skarpsynte fiende icke kunde upptäcka ens ett spår af svaghet i
hans drag.
— Nåja, huron, svarade han efter en kort paus; Gud har
gifvit mig i edra händer, och jag tviflar icke på att ni skola
behandla mig illa. Jag vet icke, huru jag kommer att förhålla
mig under plågorna, då jag ännu aldrig har blifvit ställd på ett
sådant prof, men jag skall göra mitt bästa för att icke skämma
ut det folk, till hvilket jag hör och hos hvilket jag blifvit
uppfostrad. Emellertid är jag af hvit härkomst och om jag därför
skulle blifva besegrad af smärtorna, hoppas jag, att I blott
tillskrifven detta fel min färg och icke tillräknen det hvarken
delawarerna, deras allierade eller deras vänner, mohikanerna, den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
