- Project Runeberg -  Hjortdödaren /
128

(1912) [MARC] Author: James Fenimore Cooper
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stirrade blott en sekund på sin sofvande fånge och gick till slut
långsamt från platsen.

Hetty gjorde sig icke den ringaste möda att dölja sina
känslor, men begaf sig utan tvekan raka vägen till udden.
Indianen såg henne försvinna utan att bekymra sig därom. Han
visste, att andra vaktposter voro utställda, och trodde dessutom
icke att den enfaldiga flickan skulle våga företaga något
försök till flykt. Hetty fann emellertid vägen ned till stranden
och följde sedan denna, tills hon påträffade den vilde som där
blifvit utställd som skyltvakt. Då han såg hvem det var som
kom, vände han sig likgiltigt bort. Lugnt gick Hetty vidare,
tills hon nådde det ställe, där hon visste, att Judith väntade
på henne. På hennes halfhöga rop kom den sistnämnda med
kanoten, hvilken knappast hade mottagit Hetty, förrän den
genast åter roddes rakt ut, tills den kommit omkring hundra
fot från stranden. Därpå ändrades kursen rätt mot »Arken».

— Här äro vi nu i säkerhet, Hetty, sade Judith efter en
liten stunds tystnad. Här kunna vi samtala utan att blifva
hörda. Säg mig nu, om du har talat med Hjortdödaren?

Hetty berättade på sitt lugna, rättframma sätt hvad som
förefallit, och Judith åhörde henne med den mest spända
uppmärksamhet. Hon drog en tung suck vid tanken på det sorgliga
öde, som utan tvifvel väntade Hjortdödaren och satt en
lång stund försjunken i djupa tankar.

— Hetty, sade hon slutligen, vi måste under alla förhållanden
söka finna något medel till den käcke jägarens befrielse
ur fångenskapen. Fars kista är ombord på »Arken», och vi
få försöka, om icke flera elefanter kunna fresta dem. Jag är
dock rädd för, att sådana leksaker ej räcka till, då det gäller att
friköpa en sådan man som Hjortdödaren. Dessutom fruktar
jag, att far och Hurry icke äro lika villiga att hjälpa
Hjortdödaren, som han var att stå dem bi i deras nöd.

— Hvarför inte, Judith? Hurry och Hjortdödaren äro
vänner, och jag förmodar, att den ene vännen måste stå den
andre bi.

— Ack, kära Hetty, du känner icke människorna,
svarade Judith suckande. Men det är detsamma! Du måste i
morgon åter igen gå i land för att söka se hvad vi kunna göra
för Hjortdödaren. Så länge jag lefver, skall han icke torteras,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:23:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjortdodar/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free