Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det är visst och sant. Det måste finnas något medel, hvarmed
man kan förhindra detta.
Dessa ord yttrades, under det Judith ansträngde sig att
återfinna »Arken». Nattens djupa mörker gjorde detta ganska
svårt, och efter en half timmes sökande trängde sig den mindre
behagliga tanken på henne, att fartyget måtte ha lämnat
platsen utan hennes vetskap.
— Bara inte indianerna ha rott ut på timmerflottar och
öfverrumplat dem, medan de sofvo! sade Judith bekymrad.
— Nej, det tror jag icke, svarade Hetty. Chingachgook
och Wah-ta-Wah ha bestämdt icke sofvit.
— Det är ju mycket antagligt och dessutom tycker jag,
att vi denna tysta, lugna natt borde ha hört något ljud, ifall
de afseglat. Hurrys röst skulle utan tvifvel ha hörts från den
ena stranden af sjön till den andra, i den händelse han blifvit
angripen.
— Kanhända har far trott, att vi slumrade i vår kammare
och styrt kosan hem, utan att se efter om vi voro med.
— Ja, Hetty, det är mycket antagligt att det har tillgått
så, svarade Judith. De ha säkerligen seglat längre upp, då
sunnanvinden nu — — —
Judith tystnade, ty då hon uttalade det sista ordet,
upplystes hela trakten af ett starkt ljussken. Därpå följde knallen
af ett skott, och på det ekots tordönsliknande rullande längs
den östra stranden. Samtidigt hördes ett genomträngande
nödrop af en kvinlig stämma, och på detta plötsliga afbrott i
midnattens tysthet, följde en djup och ohygglig stillhet. Judith
förmådde knappast draga andan, och Hetty darrade som ett
asplöf.
— Det var en kvinnas nödrop, sade Judith slutligen
hviskande. När »Arken» har seglat bort, så kan det endast vara
mot norr den styrt sin kosa och därifrån hördes skottet och
ropet. Gud vet, om det icke har händt Wah-ta-Wah någon
olycka.
— Låt oss ro dit bort och se efter, sade Judith. Har det
händt henne någon olycka, så behöfver hon också vår hjälp,
ty utom henne finnas blott män på »Arken».
Utan att svara uppfyllde Judith sin systers önskan, i det
hon hastigt men försiktigt rodde hän mot platsen. Snart
upptäckte hon ett ljussken mellan buskarna och hon styrde efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
