- Project Runeberg -  Hjortdödaren /
132

(1912) [MARC] Author: James Fenimore Cooper
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

får själf svara för sin skuld och lida för sina synder. Det
förefaller mig dock underligt, att den duktige och försiktige gossen
låtit tillfångataga sig. Jag måtte ha haft en bättre tanke om
honom, än han förtjänat.

Hutter svarade icke på denna anmärkning, men iakttog
mycket noga stranden för att söka se om han kunde upptäcka
någonting där. Han gick till rodret och styrde »Arken» så tätt
intill stranden, han möjligen ansåg sig kunna. »Arkens» segel
märktes dock af den unge skyltvakten på udden, hvilken lät höra
det sedvanliga indianska utropet »Hugh». Detta hördes af
Hurry, och i ett blindt raseri lade han an med sin bössa och sköt
på måfå ut i mörkret. Ödet styrde kulan så, att den träffade
indianens syster, hvilken tillfälligtvis gjorde honom sällskap på
vakten. Den stackars flickan föll, och det förut beskrifna
uppträdet med facklorna följde därpå.

Hurry var ett ögonblick något ängslig öfver den verkan
hans skott åstadkommit, och skilda känslor kämpade om
herraväldet öfver honom. Först skrattade han rått och triumferande,
men så kom samvetsförebråelsen och stack sin sårande udd i
hans hjärta. Några ögonblick kände han sig öfverväldigad af
blygsel, men därefter vann hans sedvanliga styfsinthet och trots
åter öfverhand. Han stötte kraftigt gevärskolfven mot fartygets
däck, medan han till utseendet fullkomligt likgiltig
hvisslade en liflig melodi.

Hurrys kamrater betraktade icke hans handling med
samma öfverseende som han själf. Hutter uttalade högt sitt
missnöje däröfver, isynnerhet därför att skottet icke bringat dem
den minsta fördel utan i stället skulle orsaka, att indianerna
bittrare än förut komme att fortsätta sin förföljelse.
Chingachgook kastade mörka blickar på den tanklöse mördaren, och
Wah-ta-Wah rusade mot Hurry för att oförfäradt och utan
förbehåll uttala sitt klander mot den unge mannen.

— Hvarför du skjuta? sade hon ifrigt. Hvad har huronflickan
gjort dig, efter du dödar henne? Hvad tänker du, att
gode Gud säger om en sådan gärning? Hvad irokeser gjort?
O, du icke vinna ära, icke seger, icke fångar, icke skalp — vinna
alls intet! Du stor gosse, huronflickan svag björk — hvarför
tillintetgöra henne? Tror du, huroner glömma det? Nej,
rödskinn aldrig glömma hvarken vän eller fiende. Du burit dig
skamligt åt, store blekansikte!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:23:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjortdodar/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free