- Project Runeberg -  Hjortdödaren /
135

(1912) [MARC] Author: James Fenimore Cooper
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Icke se mockasin? frågade Wah. Hvarför icke öppna
ögonen och se.

— Kom hit med kikaren, Hurry, sade Tom Hutter. Berga
seglet! En indiansk kvinna blandar sig sällan i dylika ting,
men när hon gör det, är det i regeln fara på färde. Mockasinen
ser jag och den är måhända verkligen ett tecken till, att huronerna
i vår frånvaro besökt kastellet.

Hurry hade bergat seglet. »Arken» hade nu kommit
kastellet så nära som två hundra fot. Ännu en gång togo de,
den ene efter den andre, kikaren i handen, och kastellet tillika
med alla omgifningar blefvo underkastade en omsorgsfullare
undersökning än förut. Alla kunde nu se mockasinen, hvilken
hängde på yttersidan af palissaderna. Emellertid kunde dess
tillvaro på denna plats förklaras på mer än ett sätt, utan att
man just behöfde antaga, att en fiende hade förlorat den. Den
hade kunnat falla ned från bryggan, medan Hutter ännu var i
besittning af kastellet; den kunde också drifvande på vågorna
hafva kommit till kastellet långt därifrån, och den kunde också
under den sist förflutna natten hafva förlorats af en spejare,
hvilken icke lyckats återfinna den i det djupa mörkret. Alla
dessa antaganden framställde Hutter för Hurry, hvilken behandlade
dem med sitt sedvanliga likgiltiga förakt. Chingachgook
var emellertid af den meningen, att man borde betrakta mockasinen
som ett tecken till fara, något som man i hvarje fall skulle
ha gjort, om den funnits i skogen. Wah-ta-Wah framställde
ett förslag. Hon erbjöd sig att i en kanot ro bort till palissaderna
och hämta mockasinen, af hvars utseende man genast skulle
kunna sluta, om den tillhörde irokeserna eller ej. De hvita
voro strax redo att mottaga anbudet, men Chingachgook lade
sig emellan och förhindrade utförandet af detta farliga vågstycke.

— I den händelse företaget skall utföras, sade han med
värdighet, tillkommer det en krigare att göra det och icke en
svag kvinna.

— Nåväl, så gör det själf, delawar! sade Hurry i rå ton.
Vi måste ha mockasinen, ifall gamle Tom icke skall nödgas
hålla sig utanför skotthåll så länge, att skorstenen i hans kajuta
blir kall. Nå hur är det, store Orm? Vill du hämta mockasinen
eller skall jag göra det?

Utan att svara gick Chingachgook ned i kanoten och stack
sina åror ut i vattnet. Wah-ta-Wah såg under tystnad, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:23:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjortdodar/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free