Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fruktade att han genom att handla på detta sätt skulle göra sig
skyldig till ett stort misstag. Han uppgaf sålunda sin första tanke
att stiga ur kanoten, och fortsatte sin rodd omkring huset,
närmande sig den plats där mockasinen fanns. Då han
hunnit dit, fattade han den behändigt med åran och slängde den
upp i båten samt lagade sig i ordning att ro tillbaka från
kastellet. Återtåget var dock, om möjligt, förenadt med större faror
än ankomsten, ty nu kunde han ju icke längre hålla skarp utkik
på öppningarna i byggnaden. Om det befunne sig någon i
kastellet, skulle dessa ha trott, att delawaren blott var kommen
för att spionera, och han ansåg det därför klokast att aflägsna sig
med ett lugn, som hos en åskådare kunde ingifva den tanken
att han ansåg byggnaden vara fullkomligt fri från fiender. Till
följd af denna tanke rodde Chingachgook helt sakta bort mot
»Arken», utan att visa någon som helst oro.
Wah-ta-Wah jublade högt, då hon såg honom åter oskadad
stiga ombord på »Arken». Hon lade dock band på sina känslor
och nöjde sig med att endast hälsa Chingachgook välkommen
åter med ett kärleksfullt leende.
— Nå, Orm, sade Hurry till höfdingen, hvad har du för
nytt att meddela från kastellet? Visade irokeserslynglarne
dig tänderna, då du rodde rundt om kastellet?
— Kastellet icke vara till min tillfredsställelse, svarade
Chingachgook kort. För stilla där ute. Kunde märka
stillheten.
— Det är äkta indianskt! Det är att se spöken midt på
ljusa dagen. När du inte har bättre anledning till din misstanke
än hvad du den här gången har haft, så skulle gamle Tom, enligt
min åsikt, ha gjort klokast i att styra rätt på kastellet. Hvar
har du mockasinen.
— Här, svarade Chingachgook, i det han framräckte skon.
Denna undersöktes noga, och alla sågo, att den tillhört en
huron. Det var dock därför icke säkert att huronerna befunno
sig i kastellet, och då man icke kunde med full säkerhet förklara
huru mockasinen kommit till den plats på hvilken den återfanns,
voro våra vänner föga bekymrade för densamma. Hurry och
Hutter läto sig icke varnas i sitt förehafvande af denna
tilldömes obetydliga varning, utan fortsatte sin seglats mot
kastellet, visserligen långsamt och med öppen blick på huset, hvilket
de dock med hvarje ögonblick allt mera närmade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
