Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under den tystnad och stillhet som varit rådande var det
icke gärna någon möjlighet att några lefvande varelser befunno
sig i byggnaden. »Arken» lade till invid densamma, seglet
bergades, och strax därefter sprang Hurry upp på bryggan, glad
öfver at ha fast mark under fötterna och tillkännagaf på sitt
vanliga högröstade sätt sitt förakt för huronerna.
Hutter hade emellertid fört fram en kanot till fartygets
förstäf och stigit ned i den för att lossa bommen till kanothamnen.
Efter att oförståndigt nog under stort buller hafva skakat på
dörren till kastellet, skyndade Hurry ned i kanoten för att hjälpa
Hutter fråntaga bommen. Chingachgook hissade emellertid
åter seglet, kastade ändarne af en tross rundt omkring en påle
och lät »Arken» drifva tillbaka ut åt sjön, tills den kommit i ett
sådant läge, att ingen kunde komma ombord utan med tillhjälp
af båt. Till följd af detta förändrade läge, kom »Arken» att
till en stor del skyddas af palissaderna, och delawaren ansåg sig
därför ha handlat på ett mycket förståndigt sätt. Han såg sig nu
i stånd att försvara sin ställning mot hvarje angrepp från kastellet
och hyste icke längre samma bekymmer, som han nyss gjort,
då det gällde Wah-ta-Wahs säkerhet.
Emellertid hade Hutter med ett enda kraftigt årtag bringat
kanoten från den yttre porten hän till falluckan under kastellet.
Äfven här var allt i fullkomlig ordning. Hvarken låset, kedjorna
eller de anbringade slåarna voro rubbade eller på minsta sätt
skadade. Hutter framtog nyckeln och låste upp samt sköt
sedan undan falluckan. Hurry stack upp hufvudet genom
densamma för att öfvertyga sig om, att ingen befann sig där inne i
huset samt skyndade sedan upp i rummet. Kort därefter hördes
tunga fotsteg i den gång som skilde Hutters och hans döttrars
kamrar från hvarandra, och i nästa ögonblick ropade Hurry
högljudt:
— Kom hit upp, gamle Tom! Kom hit upp! Ditt hus
står sådant som du lämnade det och är tomt som en hasselnöt
sedan ekorren ätit upp dess kärna. Kom bara! Delawaren
sade till oss att han märkte stillheten här ute, men om han nu
vore här, skulle han kunna fullkomligt öfvertyga sig om
densamma.
— Ja, när du, Hurry Harry befinner dig i närheten, kan
man nog få tydliga bevis för att stillhet och lugn äro rådande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
