- Project Runeberg -  Hjortdödaren /
142

(1912) [MARC] Author: James Fenimore Cooper
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

starkaste indianerna ned i rummet, medan de andra åter omsorgsfullt
täckte öppningen på taket. De, som inkommit i huset,
funno sig vara tillräckligt försedda med vapen och lifsmedel,
hvarför de beslutade att kvarstanna och uthärda antingen en
belägring eller också att själfva vid ett lämpligt tillfälle försöka
ett utfall.

Natten förgick och den därpå följande morgonen röjde för
dem genom några små springor i väggarna »Arkens» ankomst.
Så snart det var tydligt, att de två hvite männen ämnade
intränga i kastellet, vidtog huronernas höfding genast sina för
tillfället lämpade försiktighetsåtgärder. Han ville hafva
blekansiktena lefvande i sina händer och emedan han icke kunde
lita på sitt folk, ty han kände allt för väl deras vildsinthet, tog
han ifrån dem alla deras vapen, till och med knifvarna, och
gömde dem omsorgsfullt på ställen, där de icke så lätt skulle
kunna återfinnas. Därpå utdelade han sina order, och enhvar
begaf sig till den för honom anvisade platsen i de tre rummen för
att där afvakta signalen, då de skulle kunna störta sig öfver
fienden. Vi lämnade de kämpande, då de, ytterst utmattade
af ansträngningen, sökte draga andan till sig och åter vinna nya
krafter. Endast Hurrys jättelika styrka hade satt honom i
stånd att hålla sig så länge mot den öfvermäktiga fienden, och
vid detta tillfälle var det honom till största nytta, att indianerna
i regel ingalunda utmärka sig hvarken för uppöfvade krafter eller
någon egentlig smidighet i sina rörelser. Hittills hade ännu
ingen erhållit någon allvarligare skada, ehuru några huroner
mottagit flere slag, och isynnerhet den, som först blef kastad ut
på bron, för ögonblicket var försatt ur stridsdugligt skick. Några
af de andra haltade litet, och äfven Hurry hade åtskilliga
blåmärken att uppvisa. Båda parterna sökte dock nu endast
hvila ut något.

Det inträdda vapentillståndet kunde under dylika
omständigheter naturligtvis icke blifva af lång varaktighet och
därför dröjde Hurry icke länge med att på nytt upptaga
striden. Vid sitt första häftiga anfall jagade han genast indianerna
ett långt stycke ifrån sig. Han fattade den närmaste af dem
om lifvet, lyfte honom upp från bryggan och kastade honom
ut i vattnet med sådan kraft, som hade huronen varit endast
ett barn. Inom en half minut lågo ytterligare två vid sidan
af den förste, och den ene af dem, som råkade falla på sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:23:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjortdodar/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free