Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kamrat, erhöll en allvarlig skråma. Nu voro blott fyra fiender
kvar, och så länge inga andra vapen än knytnäfvarna begagnades,
hoppades Hurry, att han utan allt för stort besvär
skulle kunna besegra äfven dem.
— Hurra, gamle Tom! väsnades han; slynglarna fly ut
i sjön, och snart skall jag lära dem allesamman att simma.
Knappast hade han uttalat dessa ord, så kastade han
med ett häftigt slag i ansiktet den sårade indianen, hvilken
åter försökte klättra upp på bryggan tillbaka i vattnet, där
han var ohjälpligt förlorad. Därefter gaf Hurry en annan
en stöt i bröstkorgen, så att han föll och vred sig som en
trampad orm. Nu funnos blott två fiender kvar. Men den ena
af dem var icke blott den störste och starkaste af huronerna utan
han var också den mest erfarne af krigarne och hade härdat
sig väl genom strider och marscher. Denne höfding förstod
allt för väl att värdera sin motståndares atletiska styrka och
hade därför noga sparat sina krafter till det sista afgörande
ögonblicket. Det erfordrades en utomordentlig vighet och
snabbhet för att kunna gripa honom, men det oaktadt hyste
Hurry inga betänkligheter att anfalla äfven denne fruktansvärde
fiende för att söka kasta honom ut i vattnet till de öfriga. Den
nu följande striden var verkligen förfärlig. Så rasande var
Hurry i detta ögonblick och så snabba voro de stridandes
rörelser, att det icke fanns någon möjlighet för den vilde, som
ännu återstod, att kunna blanda sig i striden. Han var en
oerfaren yngling och förblef orörligt stillastående, förlamad af
fruktan och förvåning, blott ihärdigt stirrande på kämparne.
Hurry försökte först att kasta sin motståndare till
marken, fattade honom därför i strupen och i den ena armen och
sökte med en amerikansk gränsbebyggares hela styrka och
vighet att genom sättande af sitt ena ben bakom indianens fälla
honom. Genom huronens snabba rörelser misslyckades dock
denna plan. Han fattade tag i Hurrys kläder, höll sig fast
i dem och undgick med en vighet, hvilken var nästan lika stor
som hans motståndares, hvarje försök att omkullkasta honom.
Därpå följde en häftig knytnäfsstrid, hvilken dock varade
blott ett par minuter, ty utom sig af förbittring öfver sin
fiendes vighet fattade Hurry tag i honom med en förtviflad
ansträngning, slet honom bort ifrån sig och slängde honom med
en så fruktansvärd styrka mot husets tjocka trävägg, att vilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
